Denna sida är anpassad för utskrift. Därav den "torftiga" layouten.
Många cyklister talar om hur viktigt det är att ha välbyggda cykelhjul. Men det är lika viktigt att hjulen är välriktade som att de är välbyggda. Genom en väl genomförd hjulriktning, kan ett slarvigt byggt hjul bli nästan lika bra som ett välbyggt hjul - förutsatt att hjulriktningen görs i tid!
Det finns fem kriterier som måste vara uppfyllda för att få hjulet starkt och hållbart efter en hjulriktning. De fem kriterierna är:
Att hjulet är rakt, runt och välcentrerat (kapitel 5).
Att hjulet har en jämn ekerspänning på varje sida (kapitel 6).
Att hjulet har en optimalt hård ekerspänning (kapitel 7).
Att hjulet har alla sina ekrar i sin förvridningsfria position (kapitel 8).
Att hjulets samtliga ekrar är stressbefriade på ett korrekt sätt (kapitel 9).
Dessa fem kriterier bygger helt på de principer som ekrade cykelhjul de facto fungerar efter. Lägg bara till några kriterier om materialval och ekringsmönster, så uppfylls även alla kriterier för ett välbyggt cykelhjul.
Att rikta ett hjul så att det bara blir rakt och runt (det första kriteriet) behöver inte ta mer än 5-10 minuter. Tyvärr blir hjulet skevt igen efter bara några få kilometers cykling. För att hjulet ska förbli rakt och runt efter många mils cykling, måste alla fem kriterier vara uppfyllda när hjulet riktas (se ovan). Då krävs ofta en timmes jobb eller mer.
För att kunna rikta ett hjul på ett hållbart sätt, måste du förstå hjulets mekaniska principer. De förklaras utförligt i min hjuluppsats. Läs gärna hjuluppsatsen först, innan du fortsätter läsa denna uppsats om hjulriktning.
Denna uppsats beskriver steg för steg hur du riktar ett hjul efter alla de fem kriterierna, så att hjulet blir starkt och hållbart i många mil framöver. Det förutsätter förstås att fälgen är OK, men uppsatsen tar även upp hur du känner igen en defekt fälg som måste kasseras. I uppsatsen förutsätts att du förstår hjulets mekaniska principer. Annars är det bara att läsa igenom min hjuluppsats.
För att överhuvudtaget kunna genomföra en bra hjulriktning, fodras ett antal verktyg och hjälpmedel. Precis som med allt annat, finns det både hobbyverktyg och proffsverkyg i helt skilda prisklasser.
Självfallet finns det fler tillverkare och modeller än de som nämns nedan, men just dessa brukar vara relativt lätta att hitta hos svenska cykelbutiker och generalagenter.
Det viktigaste verktyget för att kunna rikta ett hjul är en bra ekernyckel. För att förhindra rundade ekernipplar, måste ekernyckeln passa exakt till ekernippeln. Av samma skäl ska ekernyckeln också ha en så bred anläggningsyta mot ekernippeln som möjligt. Det är hopplöst att rikta hjul med rundade ekernipplar.
Både Park Tool och Pedros gör bra ekernycklar i tre storlekar för 100-120 kr st. Park Tools och Pedros pro svarta ekernycklar passar till DT-ekernipplar (3,22 mm = 0,127˝). Park Tools och Pedros pro gröna ekernycklar passar till den gamla europeiska nippelstandarden (3,30 mm = 0,130˝). Park Tools och Pedros pro röda ekernycklar passar till de asiatiska ekernipplarna (3,45 mm = 0,136˝). Park Tool har också en specialnyckel (SW-10) för att ta bort rundade nipplar som kostar 400-500 kr.
DT har en exklusiv ekernyckel för ca 500 kr. Denna ekernyckel var Sheldon Browns favorit (R.I.P.).
Att använda en liten skiftnyckel istället för en riktig ekernyckel är att tigga om problem med rundade ekernipplar. Så fasligt dyr är inte en riktig ekernyckel.
Ett bra riktställ underlättar arbetet med att rikta ett skevt hjul - speciellt om du är nybörjare! Ett bra riktställ har riktmärken för båda fälgsidorna, så att du direkt ser var och hur mycket hjulet skevar. Mer påkostade riktställ har dessutom en automatisk centrering av hjulet. De mest påkostade riktställen har analoga mätarklockor för att kvantifiera hjulets skevhet i tre riktningar!
Tacx har ett enkelt riktställ som kläms fast i en bordsskiva (Exact). Riktstället kostar 400-500 kr, men då centreras inte hjulet automatiskt.
Minoura har ett hyggligt riktställ (True pro), som kostar ca 800 kr på Cycle Components.
Park Tool har ett fint riktställ i proffskvalitet med en hygglig centrering av hjulet (TS-2) som kostar 3 000-4 000 kr. Till denna modell rekommenderas starkt en basplatta (TSB-2) för 400-500 kr, som har tre fack för t.ex. nipplar och magneter samt hållare för 3 st. ekernycklar. För bakhjul med riktigt breda baknav finns även en adapter (TS-2EXT). För riktning av skivbromsförsedda hjul finns även ett tillbehör för att kontrollera bromsskivans rakhet (DT-3) med tillhörande mätarklocka (DT-3i). Även riktställets centrering kan kontrolleras med ett specialverktyg (1554-1). För äldre årsmodeller av detta riktställ finns även ett rebuilding kit (TS-RK).
Cyclus har ett riktställ i proffskvalitet för drygt 5 000 kr, som lagerförs av Duells.
DT har ett riktigt fint riktställ för vackra pengar, som kan extrautrustas med analoga mätarklockor. Då lär slutpriset hamna runt 10-15 000 kr! Fördelen med detta riktställ är att du i samma moment kan kontrollera hjulets rakhet, rundhet och centrering. Med de övriga riktställen får detta göras i flera moment.
I nödfall kan fälgbromsar fungera som ett gratis ”riktställ” om hjulet sitter kvar på cykeln.
Att ha två välcentrerade hjul på cykeln är viktigt för cykelkänslan. När du centrerar hjulet (kapitel 5.3), behövs ett centreringsverktyg. Både Tacx och Park Tool har några bra centreringsverktyg som kostar 400-500 kr.
Cyclus har ett centreringsverktyg i proffskvalitet för drygt 1 500 kr, som lagerförs av Duells.
Smörjolja är ett underskattat hjälpmedel i hjulriktningen. Eftersom ekrarna ska spännas hårt (kapitel 7), måste ekernipplarna kunna vridas lätt. Annars kan ekernipplarna lätt rundas och måste då bytas ut - helt i onödan! Sålunda ska det alltid vara välsmort mellan eker och ekernippel samt mellan ekernippel och ekerhylsa för minsta vridmotstånd i ekrarna. Då blir det dessutom enklare att finna ekerns förvridningsfria position (kapitel 8). Vanlig kedjeolja brukar fungera bra.
En ekertensiometer mäter ”exakt” hur hårt ekrarna är spända. Upp till en kritisk nivå (som bestäms av fälgen) ökar hjulets styrka proportionellt mot ekrarnas spänning. För de flesta fälgar ligger den kritiska ekerspänningen runt ca 1 000 N (100 kg kraft) på varje eker. Är ekrarna för hårt spända kollapsar hjulet och blir obrukbart tills du har lossat alla ekrar ½ varv och riktat om hjulet. Så är det praktiskt att veta ”exakt” hur hårt de olika ekrarna är spända.
De flesta cyklister har på tok för löst och ojämnt spända ekrar i sina hjul. Därför blir hjulen snabbt vinda - helt i onödan! Om fler cykelreparatörer och hemmamekaniker använder en ekertensiometer vid hjulriktning och hjulbygge, kan tveklöst många hjulriktningar undvikas (förutsatt att de fem kriterierna för att få hjulet starkt och hållbart också utförs). Speciellt nybörjare har stor glädje av en ekertensiometer, för de har extra svårt att korrekt kunna bedöma ekerspänningen i hjulet.
Det har länge varit svår att få tag på en ekertensiometer i Sverige. Men nu har Park Tool äntligen fått fram en enkel ekertensiometer (TM-1) för ca 1 000 kr! Den kan dock beställas på Cycle Components för ca 700 kr.
DT har en röd ekertensiometer i proffskvalitet med en analog mätarklocka. Denna modell lagerförs av Duells och kostar ca 3 000 kr.
För att kunna jämna ut ekerspänningen i hjulet (kapitel 6) kan du ”spela harpa” på ekrarna. Detta går tveklöst bäst om du har långa naglar, som inte har klippts på ca 1-2 veckor.
När det är dags att stressbefria ekrarna (kapitel 9), är det mycket lämpligt att använda vinterfodrade skyddshandskar för att skydda händerna mot smärta. Annars gör det mycket ont. ”Välpaddade” cykelhandskar kan också funka.
Att ha en optimalt hård ekerspänning i hjulet samt att ha en jämn ekerspänning på varje hjulsida, är två kriterier (av totalt fem) för att få hjulet starkt och hållbart. Ett starkt och hållbart hjul rullar många sköna mil utan att behöva riktas på nytt.
Det finns åtminstone fyra olika sätt att bedöma ekerspänningen i hjulet samt ytterligare en metod som avslöjar när hjulets totala ekerspänning är högre än vad fälgen maximalt tål:
Sålunda bör du använda ”spela harpa”-metoden för att undersöka den relativa ekerspänningen i hjulet, en ekertensiometer för att mäta den absoluta ekerspänningen i hjulet och en korrekt utförd stressbefrielse för att avslöja om hjulets totala ekerspänning är högre än vad fälgen maximalt tål.
Ekern är en lång, smal skruv och ekernippeln är en mutter. När ekern är spänd, pressas ekerns och ekernippelns gängor mot varandra, vilket ökar friktionen mellan eker och ekernippel. Friktionen ökar med ökad ekerspänning och minskad smörjning.
När du vrider ekernippeln på en spänd eker, bildas ett förvridningsmotstånd i ekern (s.k. torsion) genom att ekern förvrids en bit (s.k. onyttig nippelvridning). Ju mer ekern förvrids, ju större blir ekerns förvridningsmotstånd. Vid samma förvridningsmotstånd förvrids tunna ekrar mer än tjockare ekrar och titanekrar förvrids mer än stålekrar.
För att ekernippeln ska kunna vridas relativt ekern och därmed ändra ekerns spänning (s.k. nyttig nippelvridning), måste ekerns förvridningsmotstånd överstiga den friktion som finns mellan eker och ekernippel. När övergången från onyttig till nyttig nippelvridning närmar sig, får ekern ett allt större förvridningsmotstånd som tydligt känns i handen - så länge det är välsmort mellan ekernippel och fälgens ekerhylsa!
För att ändra spänningen i en välspänd eker, måste du alltså förvrida ekern en bit först (s.k. onyttig nippelvridning) innan du kan ändra spänningen i ekern (s.k. nyttig nippelvridning). Ofta hörs ett mycket karakteristiskt ”knäpp”-ljud när spänningen ändras i den välspända ekern.
Mängden onyttig nippelvridning ökar med ökad ekerspänning, tunnare ekrar och större friktion (läs sämre smörjning) mellan eker och ekernippel. Alla rekommendationer i uppsatsen om mängden nippelvridning, avser alltså enbart mängden nyttig nippelvridning.
Att finna samtliga ekrars förvridningsfria position, är ett viktigt kriterium (av totalt fem) för att få hjulet starkt och hållbart under många sköna mil (se kapitel 8). Ekerns förvridningsfria position har du funnit när ekernippeln kan vridas (onyttigt) lika lätt och lika långt åt båda håll. Med ovala ekrar (s.k. aerodynamiska ekrar) ser du tydligt när ekern är i sin förvridningsfria position.
Med en ekernyckel lossar du ekern genom att vrida ekernippeln medurs (medsols på norra halvklotet) och spänner ekern genom att vrida ekernippeln moturs (motsols på norra halvklotet). Använder du en skruvmejsel (ta bort fälgbandet först), ska du vrida skruvmejseln åt motsatt håll.
Jobba alltid systematiskt med många små nippelvridningar åt gången istället för några få men stora nippelvridningar. Vrid aldrig en ekernippel (nyttigt) mer än ½ varv åt gången, så vida ekern inte är helt lös. Vid en finjustering av hjulet, ska du dock vrida ekernippeln (nyttigt) betydligt försiktigare än ½ varv åt gången. Jobba alltid på bägge sidorna samtidigt för bästa och snabbaste resultat.
När ekernippeln vrids relativt en hård spänd eker (nyttig nippelvridning), hörs ofta ett mycket karakteristiskt ”knäppande” ljud. Är alla ekrarna hårt spända, kan du räkna antalet ”knäppningar” istället för att räkna delar av ett varv.
När du jobbar systematiskt runt hjulet ska du alltid utgå ifrån fälgens ventilhål. Det är extra viktigt om fälgens skarv inte är svetsad eller pluggad. Annars kan de bägge fälgändarna förskjutas i sidled, varpå fälgens skarv blir ojämn och fälgbromsen ”hugger”. Jobba alltid åt samma håll runt hjulet. Det underlättar om du avbryts av t.ex. en tappad ekernyckel när alla ekrarna ska spännas i hjulet.
Så fort du hör ett gnisslande missljud när ekernippeln vrids, ska du lägga lite olja mellan ekernippel och fälgens ekerhylsa. Vrid sedan ekernippeln fram och tillbaka tills missljudet försvinner. För att minska risken för rundade ekernipplar, bör du alltså lägga lite olja i alla ekerhål och vrida runt nipplarna. För att kunna rikta fram ett starkt och hållbart hjul, måste det vara välsmort mellan alla ekernipplar och ekerhylsor i hjulet när de fyra första kriterierna utförs.
Byt genast ut alla rundade ekernipplar i hjulet. Det är idiotiskt att ens försöka rikta ett hjul med rundade ekernipplar. Park Tool har en speciell (och dyr) ekernyckel för rundade ekernipplar (SW-10). Den är dock inte 100 % säker när ekernipplarna blir alltför runda. I värsta fall måste du klippa ekern och sätta dit en helt ny eker - av rätt längd!
Det är viktigt att du inte riktar hjul med ledning av ekerspänningen, ty det kan leda till hjulet blir skevt och/eller att hjulet kollapsar av en alltför hög ekerspänning. Ekerspänningen ska du istället använda som kontroll när du har riktat hjulet.
För de flesta cyklister är det dessa tre moment som de associerar till när de tänker på hjulriktning. Det är ju bara dessa tre moment som syns! Det finns dock ytterligare fyra moment (kriterier) som märks först efter ett tag (genom att hjulet snabbt blir skevt igen) - om de inte utförs!
Släpp ut luften ur slangen och ta helst av både däck och slang. Sätt hjulet i riktstället, snurra långsamt på hjulet och notera var och hur fälgen skevar. Släpp ekrarna ½ varv på den sida som fälgen ”buktar ut” genom att vrida ekernippeln medurs och spänn ekrarna ½ varv på den andra sidan genom att vrida ekernippeln moturs. Jobba alltid i hela det skeva området. Är området fortfarande skevt, får du upprepa proceduren tills skevheten försvinner. Jobba systematiskt bort skevheten varv för varv i många små steg. Ta de största skevheterna först och de små sist. Till slut blir hjulet spikrakt.
Det är mycket viktigt att du både spänner ekrarna i det skeva området på den sidan som fälgen ”buktar in” och lossar ekrarna på andra sidan (där fälgen ”buktar ut”) av två skäl:
Du förhindrar att hjulet kollapsar på grund av att hjulets totala ekerspänning är högre än vad fälgen maximalt tål.
Det går mycket fortare att få hjulet rakt.
Beror hjulets skevhet på ett (eller flera) ekerbrott, måste du sätta i en ny eker av rätt längd i hjulet först innan det kan börja riktas. Studera hur den trasiga ekern satt i hjulet och sätt sedan i den nya ekern så som den brustna ekern satt. För tangentiell ekring (korsekring) gäller att varannan eker på samma sida sitter enligt samma mönster och att den sista ekerkorsningen (närmast fälgen) är på ”fel” sida. För radiell ekring gäller att varje eker på samma sida sitter enligt samma mönster.
Det är viktigt att den nya ekern är av exakt samma längd som den gamla ekern. Är ekern för kort, kan gängorna lätt brista. Är ekern för lång kan den orsaka en punktering - speciellt på hjul med enkelbottnade fälgar! Dessutom är det önskvärt (men inget absolut krav för hjulets hållbarhet eller funktion) att den nya ekern är av samma modell som den gamla ekern. Det underlättar för dig när ekerspänningen ska jämnas ut (se kapitel 6), eftersom du då kan använda dig av ”spela harpa”-metoden. Byt alltid ekernippel när du byter eker. Ha alltid samma tjocklek på den nya ekernippeln som på den gamla ekernippeln, så kan du fortsätta att använda samma ekernyckel. Ha alltid olja mellan både ekernippel och eker som mellan ekernippel och ekerhylsa för minimalt vridmotstånd.
Om ditt riktställ saknar ett speciellt riktmärke för att kunna kontrollera hjulets rundhet, kan du justera sidoriktmärkenas position utåt (från navet räknat) så att sidoriktmärkena precis kan nudda fälgsidornas yttre kant (från navet räknat).
Snurra hjulet sakta och kontrollera dess rundhet. Om hjulet är kraftigt orunt (ovalt) ska alla ekrarna spännas ½ varv där fälgen ”buktar ut” från navet (vrid ekernipplarna moturs) och alla ekrar ska lossas ½ varv där fälgen ”buktar in” mot navet (vrid ekernipplarna medurs). Jobba systematiskt i många små steg tills hjulet blir helt runt. Kontrollera därefter att hjulet fortfarande är rakt, annars får du åter rikta hjulet i sidled (se kapitel 5.1).
Det är mycket viktigt att du både lossar ekrarna där fälgen ”buktar in” mot navet och spänner ekrarna där fälgen ”buktar ut” från navet av tre skäl:
Fälgen får ”plats” att anta en rundare form (det brukar höras tydligt när fälgen ”flippar över” till en ny form).
Du förhindrar att hjulet kollapsar på grund av att hjulets totala ekerspänning är högre än vad fälgen maximalt tål.
För det tredje går det mycket snabbare att få hjulet runt.
Speciellt kedjeväxlade bakhjul brukar vara luriga att få både raka och runda då höger fläns är betydligt närmare navets centrum än vänster fläns (s.k. off set). Följaktligen är ekrarna hårdare spända på höger sida än på vänster sida (om bakhjulet är centrerat). Här gäller det att växelvis rikta bakhjulet i både sidled och höjdled. Felen brukar bli mindre och mindre efter varje ”omgång” och till slut är hjulet både rakt och runt. Även framhjul med skivbroms eller trumbroms har samma problem med s.k. off set, då den vänstra flänsen (”bromsflänsen”) är närmare navets centrum än den högra flänsen.
Det finns två sätt att kontrollera om hjulet är väl centrerat:
Ta ur cykelhjulet ur riktstället, vänd på cykelhjulet och sätt tillbaks det i riktstället. Sedan är det bara att jämföra riktmärkenas avstånd till fälgen före och efter det att du vände på hjulet. Om avståndet ändrades när du vände på hjulet, behöver du centrera hjulet åt den sida som har det största avståndet till riktställets riktmärke.
Ta bort hjulet från riktstället och kontrollera med ett centreringsverktyg på bägge sidorna. Sätt centreringsverktygets ändar på fälgens bromsyta och sätt justerskruven på navlagrets låsmutter (obs ej på navaxeln!). Ställ in centreringsverktyget så att du precis kan vicka på centreringsverktyget (då kan inte de båda ändarna vila på fälgens bromsyta samtidigt). Flytta centreringsverktyget till andra sidan och se om du behöver justera mittskruven igen för att precis kunna vicka på centreringsverktyget. Om mittskruven behöver justeras, behöver hjulet centreras åt den sida där mittskruven är minst inskruvad i centreringsverktyget.
Om hjulet behöver centreras, förflyttar du hjulet i sidled genom att spänna alla ekrarna ½ varv på den sidan som fälgen ska flyttas emot (vrid ekernipplarna moturs) och lossa alla ekrarna ½ varv på andra sidan (vrid ekernipplarna medurs). Det är viktigt att du både spänner ekrarna på ena sidan och lossar ekrarna på andra sidan av två skäl:
Du förhindrar att hjulet kollapsar på grund av att den totala ekerspänningen är högre än vad fälgen maximalt tål.
För det andra går det mycket snabbare att centrera hjulet.
Att få till en jämn ekerspänning i hjulet är det andra kriteriet (av totalt fem) för att få hjulet starkt och hållbart. Tvärt emot vad de flesta tror, kan ett rakt och runt hjul med en perfekt rak fälg i sig mycket väl ha helt olika spänning mellan angränsande ekrar på samma sida. Ett hjul med mycket ojämn ekerspänning måste riktas efter var och varannan tur. Samma hjul men med en jämn ekerspänning går många sköna mil utan att behöva riktas. Vikten av att ha en jämn ekerspänning i hjulet kan alltså inte nog betonas. Ändå fuskar väldigt många yrkesverksamma cykelreparatörer (och många cyklister) med detta. Det är en av fyra anledningar till att jag började rikta mina hjul själv. Så småningom började jag även att bygga mina egna hjul.
Plocka bort alla ekerreflexer, ekerskydd (bakhjulets ”drevsida”) och magneter från hjulet om det inte redan är gjort. Spela sedan ”harpa” med fingernaglarna på alla ekrarna i ena sidan av hjulet och lyssna på tonen (se kapitel 2). Jämför tonerna mellan olika ekrar på samma sida av hjulet. Det ska vara samma ton på alla ekrar. För bakhjul och skivbromsutrustade framhjul ska det däremot vara olika toner på de båda sidorna av hjulet.
När du utför detta viktiga moment, bör du helst inte ha klippt naglarna under den senaste veckan - annars får du ingen stark ton från ekern! Självfallet måste det också vara någorlunda tyst från omgivningen - annars hör du inte vilken ton som ekern avger!
Om du finner en eker med en högre ton som är omgiven av en eker på vardera sidan med en lägre ton, ska du lossa den hårdare spända ekern i mitten ½ varv (vrid ekernippeln medurs) och spänna de två andra ekrarna ¼ varv vardera (vrid ekernipplarna moturs). ”Spela harpa” på dessa tre ekrar och hör om de avger samma ton, upprepa annars proceduren. Om ekern i mitten istället avger lägre ton än sina två närmsta grannar, ska du istället spänna ekern i mitten ½ varv (vrid ekernippeln moturs) och lossa de två grannarna ¼ varv vardera (vrid ekernipplarna medurs). Fortsätt systematiskt tills alla ekrarna på denna sida avger samma ton (= samma ekerspänning). Upprepa sedan proceduren på den andra sidan tills alla ekrarna där också avger samma ton (= samma ekerspänning). Kontrollera att hjulet fortfarande är rakt, runt och välcentrerat (se kapitel 5).
Genom att spänna/lossa ekern i mitten ½ varv och lossa/spänna de bägge ekrarna i sidorna ¼ varv vardera, förblir hjulet fortfarande i det närmaste rakt och runt, men ekerspänningen är betydligt jämnare på varje sida och hjulet förblir därför rakt och runt mycket längre. Det är mycket viktigt att du både spänner/lossar ekrarna i mitten och lossar/spänner ekrarna vid sidan av tre skäl:
Du förhindrar att hjulet kollapsar på grund av att hjulets totala ekerspänning är högre än vad fälgen maximalt tål.
Du förhindrar att hjulet blir skevt (främst i sidled).
Det går mycket fortare att jämna ut ekerspänningen i hjulet.
För att ”spela harpa”-metoden ska fungera, krävs att alla ekrarna på samma sida har samma dimensioner och är av samma material. Olika ekermodeller avger nämligen olika ton vid samma ekerspänning liksom att de har olika ekerspänning när de avger samma ton. Vid ett ekerbrott är det alltså olyckligt att t.ex. ersätta en brusten 2.0 mm DT Champion eker med en 2.0/1.8/2.0 mm DT Competition eker eller vice versa. Av samma skäl ska naturligtvis titanekrar alltid ersättas av titanekrar med samma dimension o.s.v. Notera också att det ska vara en hårdare ekerspänning på det kedjeväxlade bakhjulets högersida (”drevsidan”) än på den vänstra sidan. På ett framhjul med skivbroms eller trumbroms, ska det vara en hårdare ekerspänning på hjulets vänstra sida (”bromssidan”) än på högersidan.
Om det visar sig att den högsta ekerspänningen på hjulets högra sida är på samma ställe som den lägsta ekerspänningen på hjulets vänstra sida (eller vice versa) måste du se upp. Är det helt omöjligt att åtgärda detta utan att få ett skevt hjul, är fälgen troligtvis skev i sig (d.v.s. fägen är skev när ingen ekerspänning påverkar fälgen) och måste kasseras. Dock kan fälgens ”skevhet” bero på att fälgen börjar kollapa av en alltför hög ekerspänning i hjulet. Då kan du lossa hjulets alla nipplar 1-2 varv och se om felet avhjälps. Annars får fälgen dessvärre kasseras.
Fälgen ska även kasseras om den har en spricka i ekerhålen (försvagar hjulet), om fälgen är nerbromsad (fälgen kan ”explodera”) eller om fälgen har kraftiga märken på bromsytorna (bromsen ”hugger”). Om den nya fälgen har samma effektiva fälgdiameter (engelska effective rim diameter, ERD) som den gamla fälgen och du inte fick några ekerbrott i det gamla hjulet, kan du använda de gamla ekrarna till det nya hjulet. Det underlättar också hjulbygget en del. Behöver du byta fälg, bör du läsa Sheldon Browns uppsats i ämnet.
Att ha en optimal ekerspänning i hjulet, är det tredje kriteriet (av totalt fem) för att få hjulet starkt och hållbart. Hjulets styrka är starkt beroende av ekerspänningen i hjulet. I princip fördubblas hjulets styrka om ekrarnas spänning fördubblas, förutsatt förstås att hjulet inte kollapsar av en alltför hög ekerspänning! Om hjulet blir dubbelt så starkt, håller det vanligtvis många gånger längre. Vikten av att ha en optimal hård ekerspänning i hjulet kan alltså inte nog betonas. Ändå fuskar väldigt många yrkesverksamma cykelreparatörer (och många cyklister) med detta. Det är en av fyra anledningar till att jag började rikta mina hjul själv. Så småningom började jag även att bygga mina egna hjul.
När du har jämnat ut ekerspänningen på bägge sidor är det dags att spänna alla ekrar tills du får den optimala ekerspänningen i hjulet (som bestäms av fälgmodell och antalet ekrar i hjulet). För vanliga konventionella hjul brukar det innebära ca 1 000 N (= 100 kg kraft) ekerspänning per eker i framhjulet och i navväxlade bakhjul. För framhjul med skivbromsar eller trumbromsar ska ekrarna vara hårdare spända på vänster sida (”bromssidan”) än på höger sida (”bromsfri sida”). På bakhjulets högra sida ska ekrarna spännas till ca 1 200 N (= 120 kg kraft), men ekrarna ska ha en betydligt lägre spänning på den vänstra sidan. Dessa rekommendationer gäller alltså enbart bakhjul med 7-11 delade baknav avsedda för mountainbikes och racercyklar.
Börja med att vrida alla ekernipplar moturs (onyttig nippelvridning) så att ekrarnas kan direkt börja spännas vid minsta lilla nippelvridning moturs (nyttig nippelvridning). Lyssna efter knäppande ljud (= nyttig nippelvridning) som ska undvikas i detta moment och känn hur ekrarnas vridmotstånd ökar. Skulle du få en ”normal knäppning” i detta läge, är det enklast att först lossa ekern (vrid ekernippeln medurs) två ”knäppningar” för att sedan åter spänna ekern (vrid ekernippeln moturs) en ”knäppning”.
Börja vid startekern (= ekern vid fälgens ventilhål) och spänn systematiskt varje eker ½ varv runt hela fälgen (vrid ekernippeln moturs). Det är viktigt att du spänner varje eker lika mycket. Så håll noga reda på var du är på hjulet och i vilket varv som du tar hjulet, ifall du råkar bli avbruten mitt i varvet av t.ex. en tappad ekernyckel (lätt hänt). Annars kan hjulet bli skevt eller ovalt!
Mät sedan ekerspänningen med en ekertensiometer. Det räcker med några få ekrar för en grov kontroll, förutsatt att alla ekrar har en jämn ekerspänning (se kapitel 6). På bakhjulet mäts alltid ekerspänningen på höger sida (”drevsidan”). Har framhjulet skivbroms eller trumbroms, mäts alltid ekerspänningen på vänster sida (”bromssidan”).
Kontrollera att hjulet fortfarande är rakt, runt och centrerat (se kapitel 5) samt att ekerspänningen är jämn (med ”spela harpa”-metoden, se kapitel 6). Vid behov, spänn ekrarna ytterligare ½ varv och upprepa hela proceduren tills ekerspänningen blir tillräcklig hög. Notera att alla asymmetriska hjul (främst alla kedjeväxlade bakhjul samt skivbromsutrustade och trumbromsutrustade framhjul) lätt tappar sin centrering när ekrarna spänns upp. Däremot brukar symmetriska framhjul behålla sin centrering.
Saknar du en ekertensiometer eller är osäker på hur hård ekerspänning som fälgen maximalt tål, ska du först hitta samtliga ekrars förvridningsfria position (se kapitel 8) och sedan stressbefria ekrarna på ett korrekt sätt (se kapitel 9). Denna procedur ska då alltså upprepas efter varje omgång som du har spänt ekrarna i hjulet. Så länge inte hjulet kollapsar under stressbefrielsen, kan du eventuellt spänna ekrarna ytterligare ½ varv.
Om hjulet däremot skulle bli skevt i två stora vågor efter stressbefrielsen, har hjulet kollapsat för att du har spänt ekrarna hårdare än vad fälgen maximalt tål. Då måste du först lossa ekrarna ½ varv och därefter börja om hela proceduren med att rikta hjulet (se kapitel 5) och få till en jämn ekerspänning i hjulet (se kapitel 6).
Att finna samtliga ekrars förvridningsfria position är det fjärde kriteriet (av totalt fem) för att få hjulet starkt och hållbart. Om du misslyckas med att finna ekrarnas förvridningsfria position, mattas ekrarna helt i onödan och brister i förtid. Dessutom blir hjulet snabbt skevt och behöver riktas om. Vidare hör du ”knäppningar” i hjulet så fort det belastas efter en riktning. Vikten av att finna samtliga ekrars förvridningsfria position kan alltså inte nog betonas. Ändå fuskar väldigt många yrkesverksamma cykelreparatörer (och många cyklister) med detta. Det är en av fyra anledningar till att jag började rikta mina hjul själv. Så småningom började jag även att bygga mina egna hjul.
När ekrarna väl är optimalt hårt spända, måste du finna samtliga ekrars förvridningsfria position. Den har du funnit när ekernippeln kan vridas (onyttigt) lika långt och med samma vridmotstånd åt bägge håll (se kapitel 3). Börja vid ventilhålet och gå systematiskt runt hela hjulet. Har du tunnare ekrar på t.ex. bakhjulets vänstra sida, bör du ta bägge sidorna var för sig. Har du ovala (”aerodynamiska”) ekrar, kan du tydligt se om ekrarna är i sina förvridningsfria positioner.
Notera att det är mycket enklare att hitta en ekers förvridningsfria position när det är välsmort mellan ekernippel och ekerhylsa. Vid minsta lilla gnisslande missljud är det bara att lägga lite olja i ekerhålet och vrida runt ekernippeln tills missljudet försvinner.
Att stressbefria samtliga ekrar på ett korrekt sätt, är det femte och sista kriteriet för att få hjulet starkt och hållbart. Genom den korrekt utförda stressbefrielsen, ”sätter sig” ekrarna i hjulet. Därmed håller sig hjulet rakt och runt mycket längre. Dessutom ökar ekrarnas livslängd betydligt. Enligt den stora amerikanska hjulgurun Jobst Brandt (författare till den utmärkta boken The Bicycle Wheel, ISBN 0-9607236-6-8), kan en korrekt utförd stressbefrielse förlänga livslängden på tunna 1,8/1,6/1,8 mm ekrar från kanske 10-20 mil till mer än 30 000 mil (vilket i praktiken betyder att ekrarna har ett ”evigt liv”).
Vikten av en korrekt utförd stressbefrielse kan alltså inte nog betonas - slutet kröner verket! Ändå fuskar väldigt många yrkesverksamma cykelreparatörer (och många cyklister) med detta. Det är en av fyra anledningar till att jag började rikta mina hjul själv. Så småningom började jag även att bygga mina egna hjul.
Utöver att en korrekt utförd stressbefrielse förlänger ekrarnas livslängd och hjulets hållbarhet, provocerar också metoden fram en kollaps av hjulet när den totala ekerspänningen är högre än vad fälgen maximalt tål. Det är avgjort bättre att hjulet kollapsar i riktstället än under användning! Genom att praktiskt tillämpa detta fenomen vid all hjulriktning, klarar du dig utmärkt utan en ekertensiometer. Det kan vara nog så viktig att komma ihåg, då en ekertensiometer är så förbannat sällsynt i Sverige. Saknar du en ekertensiometer eller är osäker på hur hård ekerspänning fälgen tål, ska du alltså stressbefria ekrarna efter varje omgång som du har spänt ekrarna (se kapitel 7).
För att stressbefria ekrarna på ett korrekt sätt tar du tag i två parallella ekerpar mitt emot varandra och klämmer lätt åt ekrarna. Fortsätt systematiskt runt hela hjulet. Under de följande 2-4 varven klämmer du åt ekrarna allt hårdare. Under hela det sista varvet klämmer du alltid åt ekrarna för kung och fosterland. Använd skyddshandskar för att skona händerna.
För asymmetriska hjul ska du vara särskilt noggrann med att klämma åt ekrarna extra hårt på den lösaste spända sidan, annars förlorar inte ekrarna sitt inbyggda ”minne”. På kedjeväxlade bakhjul klämmer du alltså åt vänstersidans ekrar extra hårt. På skivbromsförsedda eller trumbromsförsedda framhjul klämmer du istället åt högersidans ekrar extra hårt.
Notera att ekrarna aldrig ska stressbefrias så länge de är förvridna! Om det uppstår ett ”knäppande” ljud när du börjar stressbefria ekrarna, har du misslyckats med att finna ekrarnas förvridningsfria position (se kapitel 8). Avbryt genast stressbefrielsen och åtgärda detta först. Sedan kan du stressbefria ekrarna igen.
När hjulet stressbefrias på ett korrekt sätt i riktstället, händer det lätt att hjulet hamnar lite snett i riktstället. Detta problem löses genom att tillfälligt öka riktställets gaffelavstånd för att kunna släppa ner hjulet. När väl hjulet sitter som det ska i riktställets gaffel, kläms hjulet fast igen.
Kontrollera sedan att hjulet fortfarande är rakt, runt och centrerat (se kapitel 5) samt har en jämn ekerspänning efter stressbefrielsen (se kapitel 6). Stämmer allt detta är hjulet färdigriktat och bör hålla i många bekymmerslösa mil. Eventuellt kan du spänna ekrarna ytterligare ½ varv (se kapitel 7), men då får du åter hitta ekrarnas förvridningsfria position (kapitel 8) och därefter stressbefria ekrarna på ett korrekt sätt!
Om hjulet endast är lite skevt på något enstaka ställe efter stressbefrielsen (inte skevt i två runda, stora vågor), är den totala ekerspänningen i hjulet lägre än vad fälgen maximalt tål. Då krävs bara några minimala nippelvridningar för att få hjulet rakt. Stressbefria därefter ekrarna igen.
Om hjulet blir skevt i två stora runda vågor under stressbefrielsen (avbryt genast stressbefrielsen), har hjulet kollapsat för att den totala ekerspänningen överstiger den maximala ekerspänning som fälgen tål. Lossa då ekrarna ½ varv först och börja därefter om hela proceduren med att rikta hjulet (se kapitel 5) och att få till en jämn ekerspänning i hjulet (se kapitel 6). Sedan är det dags att spänna ekrarna igen (se kapitel 7). Var lite mer försiktig denna gång och nöj dig med att förslagsvis spänna ekrarna ¼ varv! Därefter ska du finna samtliga ekrars förvridningsfria position (se kapitel 8) och avsluta med en ny stressbefrielse.
Den klassiska ”hjulmassagen” (där du lägger hjulet på golvet och pressar fälgen åt sidan med stor del av kroppstyngden) har fem viktiga nackdelar jämfört med en korrekt utförd stressbefrielse:
Fälgen kan bli skev i sig av ”hjulmassagen” (se kapitel 6).
Ekrarnas momentana spänningsökring är otillräcklig för att det inbyggda ”minnet” ska försvinna. Således förlängs inte ekrarnas livslängd alls lika mycket vid en ”hjulmassage” som vid en riktig stressbefrielse - vilket leder till fler ekerbrott!
Ekrarna sätter sig inte lika bra i hjulet efter en ”hjulmassage”, vilket innebär i praktiken att hjulet måste riktas betydligt oftare i framtiden.
Hjulet måste tas ur riktstället varje gång du gör en ”hjulmassage”. En korrekt utförd stressbefrielse utförs med hjulet kvar i riktstället.
Det är betydligt svårare att provocera fram en hjulkollaps med en ”hjulmassage” än med en korrekt utförd stressbefrielse, vilket ökar behovet av en ekertensiometer.
Kort sagt finns det ingen anledning alls att välja en klassisk ”hjulmassage” framför en stressbefrielse på ett korrekt sätt.
Nu är hjulet äntligen färdigriktat för denna gång. Nu är det bara att montera på däcket, pumpa upp slangen och montera hjulet på cykeln. Notera att det inte ska ”knäppa” i hjulet så fort det belastas, för då har du helt enkelt slarvat med att finna ekrarnas förvridningsfria position (se kapitel 8).
Har du följt detta schema när du riktat ditt hjul, har du numera ett starkt, stabilt och hållbart hjul som inte behöver riktas på mycket länge. Att få till ett sådant hjul är värt en hel del möda. Att bli en fena på att rikta hjul kräver träning och åter träning, övning ger färdighet. Det bästa sättet att lära dig hur du ska rikta dina hjul, är nog att bygga dina egna hjul. Läs gärna Sheldon Browns artikel i ämnet.
När du sedan använder hjulet, bör du regelbundet kontrollera både den absoluta och den relativa ekerspänningen i hjulet. Då kan du i god tid upptäcka om hjulet riskerar att bli skevt och svagt - långt innan fälg och ekrar skadas och måste bytas ut! Det är mycket bättre att förekomma än att förekommas!
© Niklas Ingvar-Nilsson Augusti 2008