Skapa nya MTB-stigar med en GPS-mottagare
Har vi MTB-cyklister någon nytta av en
GPS-mottagare och ett kartprogram i
skogen? Till att börja med, hur många fina MTB-stigar i dina hemtrakter
är egentligen utmärkta på t.ex. terrängkartan (gröna eller topografiska
kartan, skala 1:50 000)? I mina hemtrakter är ytterst få MTB-vänliga
stigar utmärkta på terrängkartan.
Vill du veta exakt var du befinner dig när du cyklar i skogen, även vid
seriös
mörkercykling? Vill du veta exakt hur stigarna går? Vill du upptäcka
nya MTB-stigar och få dem plottade på kartan? Är svaret ja på dessa
frågor, bör du fundera på att införskaffa en
GPS-mottagare + ett bra kartprogram samt
lägga ner en del eget arbete. Hur du använder grejorna beskrivs nedan.
Bakgrund om GPS och kartor
Det amerikanska försvaret har 25-30 GPS-satelliter (Global
Position System) i olika banor runt jorden, som sänder ut
GPS-signaler dygnet runt. Var du än befinner dig på jordklotet, kan du få
din exakta position med en GPS-mottagare.
SA-signalen är avstängd till allmän glädje
Den 2 maj år 2000 klockan 07.00 (svensk sommartid) stängde amerikanarna
av sin störningssignal (SA,
Selective Availability).
Då ökade plötsligt noggrannheten i positionsangivelsen från ca 70-100
meter till idag ca 10-15 meter.
Tillsammans med en bra papperskarta, är den noggranna
positionsangivelsen mycket användbar när du cyklar i terrängen - även
under dygnets
mörka
timmar!
Koordinatsystemet
För att du ska få någon större nytta av
GPS-mottagarens noggranna positionsangivelse, måste papperskartan ha
ett tydligt rutnät i exakt samma koordinatsystem som visas i
GPS-mottagaren. Annars kan du inte se på papperskartan var du befinner
dig! De moderna svenska papperskartorna använder som regel
koordinatsystemet
RT
90 2,5 gon V (rikets nät).
Minst fem GPS-satelliter krävs
Det enda kravet, för att din GPS-mottagare
ska kunna visa din position så exakt som 10-15 meter, är att den måste ta
emot signaler från minst fem GPS-satelliter samtidigt. Färre
GPS-satelliter i din GPS-mottagare innebär att noggrannheten snabbt
sjunker till flera hundra meter eller ännu värre!
Varierande tillgång på GPS-satelliter
Den teoretiska satellittillgången varierar en hel del under både dygnet
och året. För att få reda på hur satellittillgången kommer att se ut på
din ort, kan du gå in på Swepos
och klicka på
satellitprediktion. Det finns även ett gratis
proffsprogram
att ladda ner, som ska användas tillsammans med den senaste
satellitalmanackan.
På hösten finns det ofta gott om GPS-satelliter efter solens nedgång -
till stor glädje för den seriösa mörkercyklisten!
Skogen skymmer GPS-satelliter
Ibland kan omgivningen filtrera bort några GPS-satelliter. Så även om
det teoretisk ska finnas tillräckligt med GPS-satelliter uppe, kan det
ibland bli stora problem att få en bra GPS-mottagning i en tät skog,
längs bergväggar och i djupa raviner. Här uppkommer också
flervägsfel
(engelska multipath),
vilket ytterligare försämrar positionsnoggrannheten.
Full nytta av din GPS-mottagare
För att få full nytta av din GPS-mottagare,
behöver du också ett bra kartprogram (och ett
bra kartunderlag), som fungerar tillsammans
med din GPS-mottagare. Med ett kartprogram kan du se på kartan var du har
kört (förutsatt att din GPS-mottagare har en s.k.
färdspårlogg (engelska track log) och att du har ett bra
kartunderlag).
Kartprogram,
kartunderlag och GPS-mottagare hänger
ihop på samma sätt som SPD-skor, SPD-klossar och SPD-pedaler. De måste
samverka perfekt för att få en bra helhet och systemets värde minskar
starkt om någon enskild komponent saknas.
Några facktermer för GPS-användare
Tre centrala begrepp i denna uppsats är brytpunkt,
rutt och färdspår.
Brytpunkt
En brytpunkt (engelska waypoint) är en viktig position som måste
sparas aktivt i GPS-mottagaren, för att
enkelt kunna återfinnas i terrängen vid ett senare tillfälle. Det kan
vara t.ex. svampstället, smultronstället, jakttornet, gångbroar,
bilparkeringen etc. GPS-mottagaren kan sedan ställas in, så att den
kontinuerligt visar riktning och avstånd (fågelvägen) till den önskade
brytpunkten.
Brytpunkternas koordinater kan läggas in i en
GPS-mottagare på tre olika sätt. Koordinaterna kan knappas in direkt
i GPS-mottagaren (jobbigt). Koordinaterna kan också föras över från ett
lämpligt kartprogram. Slutligen kan din
aktuella position lagras direkt i GPS-mottagaren.
Rutt
En rutt (engelska route) är helt enkelt en sammanbindning av ett
antal brytpunkter i den ordning de ska passeras
under cykelturen. Med en bra rutt kan du ta dig mellan A och B i ett
väglöst land på ett sådant sätt, att du hela tiden går genom en naturskön
skog och slipper passera några hyggen och planteringar. Samtidigt kommer
du spikrakt på både vindskyddet och spången över det stora krondiket.
Hade du bara gått spikrakt mellan A och B, hade du fått passera flera
hyggen och planteringar, samtidigt som du hade missat både vindskyddet
och spången över det stora krondiket.
GPS-mottagaren känner helt enkelt av när du kommit fram till den
aktuella brytpunkten på rutten och växlar då
automatiskt till nästa brytpunkt.
En rutt kan läggas in i en GPS-mottagare
på två olika sätt. Antingen får de olika
brytpunkterna sammanbindas direkt i GPS-mottagaren, eller så kan
brytpunkterna sammanbindas i ett kartprogram
och sedan köras över till GPS-mottagaren.
Färdspår
En färdspårlogg (engelska track log) är helt enkelt en
positionslogg över var du har färdats. Loggningsintervallet kan styras av
tiden (t.ex. en position var tionde sekund) eller avståndet (t.ex. en
position var tjugonde meter).
Vid hemkomsten kan sedan färdspårloggen föras över till ett
kartprogram. Då ser du var du har cyklat!
Nödvändiga förberedelser
Innan du ger dig ut, behöver du se till att ditt
kartprogram fungerar tillsammans med din
GPS-mottagare. Du behöver också ordna ett bra
kartunderlag till ditt kartprogram.
Kartunderlaget kan du antingen ordna genom
att skanna in en papperskarta eller genom urklipp
från lantmäteriets digitala
CD-kartor och spara kartbitarna i ett
visst filformat. Numera finns det även
internetbaserade kartor, som kan skärmdumpas på datorns hårddisk.
Sedan koordinatsätter du kartbitarna
direkt i kartprogrammet.
Om batterifacket är för stort
På en del GPS-mottagare är batterifacket
större än batterierna. Det innebär att
batterierna kan röra sig lite grann inne i GPS-mottagaren, speciellt när
det går snabbt utför på ojämnt underlag. Resultatet kan bli att
GPS-mottagaren stänger av sig självt - även om du har en bra dämpare på
hojen! Har du otur, kan du cykla många kilometer med en oavsiktlig
avstängd GPS-mottagare - med medföljande avbrott på
färdspåret!
Detta förhindras lätt genom att stoppa in en lagom mängd vikt papper i
batterifacket, så att batterierna inte kan röra
sig inne i batterifacket. Pröva att skaka
GPS-mottagaren ordentligt med både papper och batterier isatta. Hörs
inget skrammel från batterierna, är det lagom med papper i batterifacket.
Fräscha batterier är ett måste, då GPS-mottagaren drar mycket ström vid
en aktiv GPS-mottagning.
Plotta dina favoritstigar på kartan
Montera din GPS-mottagare på styret (i
cykelfästet eller dylikt). Sätt på GPS-mottagaren utomhus och vänta tills
den har beräknat din position (det tar ca 1 minut om GPS-mottagaren är
kall). Ställ in din GPS-mottagare så att den loggar
en position var tjugonde meter.
Aktivera färdspårloggen i din GPS-mottagare och
radera eventuella gamla färdspår. Cykla iväg på någon favoritstig. Kommer
du till några trevliga (eller strategiska) ställen på favoritstigen, så
tveka inte att lagra brytpunkter på dessa
ställen.
När du kommer hem, kör du in färdspåret och
eventuella brytpunkter i ditt
kartprogram. Glöm inte att editera bort de
färdspårpunkter där GPS-mottagaren har "skenat
iväg" några hundra meter (det händer då och då och det brukar
synas som ett rakt streck på kartan). Nu ser du tydligt på kartan hur din
favoritstig går och var eventuella brytpunkter ligger.
Fortsätt gärna att logga dina MTB-stigar, tills du
har fått in alla favoritstigar i kartprogrammet.
Då får du ett bra grundmaterial att utgå ifrån, när du ska rekognosera
nya MTB-stigar.
Försök få kartprogrammet att plotta dina
favoritstigar i olika färger (varje stig har en egen
färdspårlogg) för en lättare identifikation på kartan. Förmodligen
ligger vissa stigar betydligt närmare varandra och andra stigar ligger
betydligt längre ifrån varandra än vad du anade. Skriv gärna ut kartan på
en färgskrivare och laminera eller plasta in kartan.
Utforska nya stigar
Nästa steg är att rekognosera nya MTB-stigar, vilket kan vara en
tidskrävande och trist sysselsättning. Många traktorstigar är sönderkörda
av skogsmaskiner och slutar plötsligt mitt ute i skogen vid ett kalhygge
eller plantering… Men emellanåt hittar du förmodligen också bra
MTB-stigar, som du tidigare inte alls kände till.
Självfallet ska du också låta din
GPS-mottagare logga dessa stigar med förslagsvis 20 meter mellan
färdspårpunkterna. När du har kommit hem, kör du in
färdspåret i ditt kartprogram och editerar
bort felaktiga färdspårpunkter som vanligt.
Håll noga i minnet vilka stigar som är fina, vilka stigar som är
nyligen sönderkörda av skogsmaskiner (om de får läka i några år kan de
bli skojiga att köra), vilka stigar som går över myrmark (de bör undvikas
helt och hållet) och så vidare.
Nu börjar äventyret
Skapa rutter i kartprogrammet
De nya stigarna syns hur tydligt som helst i
kartprogrammet. Kanske går några stigar bitvis väldigt nära varandra
(kanske bara något hundratal meter som närmast). Med ditt kartprogram och
din GPS-mottagare är det busenkelt att binda
samman några näraliggande MTB-stigar till en fin tur (rutt),
om du gör enligt följande.
I ditt kartprogram skapar du
brytpunkter på strategiska platser
(stigkorsningar, stigförgreningar, stigslut, punkter där två stigar
kommer närmast varandra (en brytpunkt på respektive stig), fikaplatser,
utkiksplatser etc.) som du vill passera på din tur. Dessa brytpunkter
skickar du sedan till din GPS-mottagare.
I ditt kartprogram binder du därefter samman
dessa brytpunkter (i den ordning du vill komma
fram till dem) till en rutt, som du också skickar
till din GPS-mottagare. Notera att du kan
binda samman brytpunkter men inte färdspårpunkter!
Självfallet kan du även skapa brytpunkter och
binda samman dem till olika rutter direkt i din
GPS-mottagare. Dock är det betydligt
smidigare att först skapa rutten i kartprogrammet
och sedan skicka över den till din GPS-mottagare.
Aktivera rutten i din GPS-mottagare
Nu är det bara att aktivera rutten i din
GPS-mottagare, ta sikte på den första
brytpunkten i rutten och trampa iväg. Din
GPS-mottagare visar nu både riktning och avstånd (fågelvägen) till
ruttens första brytpunkt. Kanske visar din GPS-mottagare också hastighet
och eventuell avvikelse i sidled till den valda brytpunkten.
När du kommer fram till din första brytpunkt,
skiftar din GPS-mottagare automatiskt till
nästa brytpunkt på rutten. Då är det bara att ta
sikte på nästa brytpunkt och trampa vidare, tills du har klarat av hela
rutten.
Var beredd på att det kan bli en del släpande mellan två befintliga
MTB-stigar, innan de nya MTB-stigarna är ordentligt uppkörda. Undvik att
gena över myrmarker och andra känsliga områden. De flesta myrmarkerna är
tydligt utmärkta på terrängkartan.
Ställ krav på din GPS-mottagare
Stöt- och vädertåliga GPS-mottagare
Miljön på cykelstyret är tuff, vilket naturligtvis ställer hårda krav
på GPS-mottagarens stöt- och vädertålighet. En stöt- och vädertålig
GPS-mottagare klarar kraven för
IPX7. Alla friluftanpassade (och marina) GPS-mottagare uppfyller
dessa krav.
De flesta PDA-baserade GPS-mottagare klarar inte alls av dessa krav,
vilket gör dem direkt olämpliga att ha med på MTB-turen. Det finns
enstaka
undantag för proffsbruk, men då blir priset där efter!
Display
Moderna GPS-mottagare har ofta en färgskärm, vilket är trevligt -
speciellt tillsammans med GPS-kartor! Ett
absolut krav är förstås att färgskärmen blir lättläst i dagsljus. Annars
får du ingen större glädje av färgskärmen…
Om din GPS-mottagare kan hantera GPS-kartor,
är det bra om färgskärmen är så stor som möjligt. Då får du en bättre
överblick och slipper plocka fram papperskartan stup i kvarten.
Datakommunikation
Självfallet bör din GPS-mottagare kunna kommunicera med en PC, via en
datakabel. Blåtand, radiolänk eller IR-port är dessvärre ovanligt på
dagens GPS-mottagare. Äldre GPS-mottagare använder com-port, medan nyare
GPS-mottagare oftast använder USB.
Positionsutjämning
Det är bra om din GPS-mottagare är utrustad med positionsutjämning
(engelska position avarage). Det ger
säkrare positioner för dina brytpunkter.
WAAS/EGNOS
Det är också en stor fördel om din GPS-mottagare är kompatibel med
WAAS/EGNOS. Då ökar positionsnoggrannheten från 10-15 meter till ca 2-5
meter - på öppen mark! Tyvärr fungeras inte WAAS/EGNOS inne i
skogen.
WAAS fungerar i USA och den europeiska motsvarigheten heter
EGNOS.
Koordinatsystemet
Din GPS-mottagare bör ha möjlighet att visa positionskoordinater i
RT
90 2,5 gon V (rikets nät, Swedish grid), som alla moderna
svenska papperskartor (t.ex. terrängkartan, fastighetskartan) från
lantmäteriet är utrustad med.
Orienteringen i fält underlättas om du kan se på papperskartan var du
befinner dig...
De flesta GPS-mottagare kan ställas in, så att de visar positioner i
RT
90 2,5 gon V. För utländska papperskartor gäller förstås helt andra
koordinatsystem än
RT
90 2,5 gon V. Aktuellt koordinatsystem brukar framgå av
papperskartans teckenförklaring.
Snart kommer lantmäteriet att
övergå till ett nytt koordinatsystem på sina papperskartor. Det nya
koordinatsystemet heter
SWEREF 99 TM.
Bra GPS-antenn
Din GPS-mottagare bör behålla låsningen till
GPS-satelliterna när du står upp och trampar i en
brant uppförsbacke, eller cyklar i en tät lövskog!
Det är mindre skoj om GPS-mottagaren tappar
satellitmottagningen stup i kvarten. Sådant syns tydligt i
färdspåret och kräver onödigt merarbete för att
editeras bort. Här har en rejäl utveckling skett på GPS-mottagarna under
de senaste åren, tack och lov.
SIRF-stars GPS-antenner har ett mycket gott rykte - speciellt den
senaste versionen (SIRF-star
III)! SIRF-star antenner hittar du på
Silva Multinavigator, samt på finare GPS-mottagare från både
Garmin och
Magellan.
Extern GPS-antenn
Det är en fördel om din GPS-mottagare har ett uttag för en extern
antenn, för en bättre satellitmottagning. Vissa
GPS-mottagare har en extern antenn, där det går att sätta en
förlängningssladd mellan GPS-mottagare och antenn. Då kan du t.ex. ha
själva GPS-antennen ovanpå hjälmen (där det är goda
mottagningsförhållanden) och din GPS-mottagare i fickan, ryggsäcken eller
dylikt.
Det finns också en återutsändande GPS-antenn, som ska fungera till alla
GPS-mottagare utan någon extern GPS-antenn. Tyvärr kräver denna
specialantenn en extern spänningskälla på 12 volt för att fungera.
Cykelfäste
Din GPS-mottagare bör kunna kompletteras med ett stabilt cykelfäste
(tillbehör) eller åtminstone ett fordonsfäste (tillbehör), som kan
spännas fast på styrstammen (för Silva
Multinavigator där det inte finns något cykelfäste).
Olika alarm
Ett närhetsalarm (engelska proximity alarm) får gärna ljuda när
du kommer fram till din brytpunkt. Det är ju
mindre skoj att stå på näsan för att du har ögonen på din GPS-mottagare
istället för på stigens alla rötter, gropar och stenar... Tyvärr tenderar
tillverkarna att ta bort denna finess, för att skapa mindre och
strömsnålare GPS-mottagare.
Ett batteritorskalarm är aldrig fel när
batterierna håller på att ta slut, liksom ett alarm när
GPS-mottagaren tappar sin GPS-mottagning. Då slipper
du få onödiga avbrott i färdspårloggen. Dock vet jag
inte om någon GPS-mottagare har dessa finesser idag.
Brytpunkter, rutter och färdspår
Brytpunkter
Din GPS-mottagare bör åtminstone kunna lagra 500
brytpunkter, gärna mer!
Rutter
Din GPS-mottagare bör kunna lagra många brytpunkter
i varje rutt. De flesta GPS-mottagare kan lagra 50
brytpunkter per rutt, vilket jag anser är i minsta laget. Dock kan du
komma runt problemet genom att skapa flera rutter efter varandra (rutt 2
börjar med den sista brytpunkten i rutt 1 och så vidare). De flesta
GPS-mottagare har idag minne för 10-20 rutter.
Färdspår
Din GPS-mottagare bör åtminstone kunna lagra 5000 punkter i en
färdspårlogg, gärna fler. Det är bra om din
GPS-mottagare samtidigt kan lagra flera olika färdspårloggar. Det
underlättar när du ska undersöka nya MTB-stigar.
Magellan special
Tack vare de moderna minneskorten, får
Magellans bättre GPS-mottagare
ett ”oändligt minne” för brytpunkter,
rutter och färdspår.
Inbyggd kompass
De flesta GPS-mottagare har idag en kompassliknade funktion, som är
GPS-styrd. Tack vare denna funktion, kan en
GPS-mottagare visa riktningen (och avståndet) till den önskade
brytpunkten.
Tyvärr fungerar den kompassliknande funktionen bara över en viss
minimihastighet. Om du står stilla och funderar över ett vägval, tappar
GPS-mottagaren helt orienteringen - vilket kan vara mycket frustrerande!
(Givetvis funkar alltid en hederlig kompass, men då får du bara
norriktningen).
Med en inbyggd elektronisk kompass, kan din GPS-mottagare alltid hålla
orienteringen - även när du står stilla! Det förutsätter givetvis att du
har eliminerat alla magnetiska störningskällor i GPS-mottagarens närhet
(främst på cykelstyret samt eventuella stålramar), ty alla elektroniska
kompasser är mycket störningskänsliga!
Höjdmätare
Den satellitbaserade höjdmätningen ger endast ca 30 meters noggrannhet,
vilket är alldeles för dåligt - anser jag! Dessutom visas inte höjden
över havet utan höjden över
ellipsoiden, som i
Sverige ligger ca 20-40 meter under havsytan. Den visade GPS-höjden kan
dock justeras till höjden över havet med en s.k.
geoidmodell.
Med en inbyggd höjdmätare (tryckgivare), kan höjdnoggrannheten i
praktiken förbättras till ca 5 meter (även om tillverkarna skryter med 1
meters höjdnoggrannhet). Då förutsätts att det meteorologiska lufttrycket
inte ändras nämnvärt under MTB-turen! För att visa rätt tryckhöjd över
havet, behöver dock höjdmätaren kalibreras mot en känd höjd inför varje
tur.
Det är en fördel om GPS-mottagaren visar medelvärdet från de senaste
5-10 sekundernas höjdmätningar, istället för att fladdra omkring.
Notera att höjdmätaren (tryckgivaren) drar ström när GPS-mottagaren är
avstängd. Fulladdade batterier kan då ta slut på
några veckor, trots att GPS-mottagaren har varit avstängd under den
aktuella tiden.
Speciella GPS-kartor
Kräver speciella kartprogram
En del avancerade GPS-mottagare har minne för speciella vektorkartor
(GPS-kartor), som kan laddas in i GPS-mottagaren genom ett speciellt
kartprogram. Notera att detta kartprogram är
unikt för varje tillverkare av GPS-mottagare!
USB-kabel rules
Med en hederlig comports-kabel tar varje kartöverföring en evighet,
säger de stackare som testat. En vanlig överföringshastighet (Baud
rate) för en com-ports-GPS-mottagare är 4800 bps. Då överförs bara ca
2 Mb kartmaterial per timme.
Kartöverföringen bör alltså ske med en USB-kabel (eller kortläsare, se
nedan). Se till att din kart-GPS-mottagare kan använda USB!
Externa minneskort
Ju större kartminne som GPS-mottagaren har, desto fler (och större)
kartor får plats i GPS-mottagaren. Generellt rekommenderas stora
kartminnen. För då behöver du sällan radera redan inlagda kartbitar, för
att få plats med några nya kartbitar!
Jag rekommenderar en GPS-mottagare med ett utbytbart minneskort.
Minneskortet bör vara på minst 512 Mb, gärna större.
Vägkartor, sjökort och friluftskartor
De GPS-anpassade vektorkartorna visar främst bilvägar samt gator och
torg i större samhällen - företrädesvis i södra och mellersta Sverige!
Men vissa sjökort är också tillgängliga i GPS-format.
Nu har Garmin (tillsammans med
lantmäteriet) tagit fram en
vektorversion av terrängkartan (skala 1:50 000 i tryckt form). Priset är
naturligtvis högt då lantmäteriet
är inblandade…
Till Magellans finare
GPS-mottagare finns GPS-anpassade vektorversioner av både terrängkartan
och fastighetskartan (inklusive alla fastighetsgränser)! Även dessa
GPS-kartor har tagits fram i samarbete med
lantmäteriet, vilket avspeglar
sig i priset…
Notera att Garmin och
Magellan har skilda filformat
på sina GPS-kartor, trots att de har ungefär samma ursprung,
täckningsgrad och detaljrikedom.
För den Garmin-ägare som har
intresse, finns möjligheten att göra
egna GPS-kartor i programmet Mapwel.
För Magellan-ägare saknas ännu
ett sådant program.
Ställ krav på batterierna
De flesta GPS-mottagare använder två till
fyra stycken LR6-batterier (AA, freestyle batterier) som strömkälla. De
minsta GPS-mottagarna använder tyvärr den mindre batteristorleken LR03
(AAA), som är betydligt strömsvagare än LR6-batterierna.
Det är tyvärr så att GPS-mottagaren ”käkar” batterier, när
GPS-mottagaren aktivt tar emot signaler från
GPS-satelliterna. Därför blir det snabbt dyrt med vanliga alkaliska
batterier för slit och släng bruk.
Kraftfulla uppladdningsbara batterier
Jag rekommenderar uppladdningsbara NiMH-batterier med hög kapacitet,
helst 2500 mAh (milliamperetimmar) eller mer (LR6, AA). Dessa räcker för
ca 10 timmars kontinuerlig GPS-mottagning med en
Silva Multinavigator.
1200 mAh NiMH-batterier räcker bara i ca 2,5 timmar med en
Silva Multinavigator. Med dessa svaga
batterier fick jag ofta batteritorsk ute i skogen - med medföljande
avbrott på färdspåret!
Om den mindre batteriestorleken (LR03, AAA) måste användas i din
GPS-mottagare, rekommenderas NiMH-batterier
på minst 1000 mAh.
Intelligenta snabbladdare
De uppladdningsbara NiMH-batterierna kräver en bra batteriladdare för
bästa funktion och livslängd. Jag rekommenderar varmt en intelligent
snabbladdare med en individuell laddning av varje batteri samt en
automatisk och individuell övergång till underhållsladdning, när
respektive batteri har blivit fulladdad.
GP Smart Powerbank 2 uppfyller
alla dessa krav till punkt och pricka. Den laddar fyra stycken 2500 mAh
NiMH-batterier (LR6, AA) på ca 83 minuter, vilket ska jämföras med ca 29
timmar för en GP standardladdare
(som dessutom saknar underhållsladdning).
GP Smart Powerbank 2 fungerar
även till LR03-batterier (AAA).
Givetvis kostar en intelligent snabbladdare betydligt mer än en
standardladdare, men den intelligenta snabbladdaren är värd vartenda öre
i merpris, anser jag.
Specialkabel
Med en specialkabel kan Silva
Multinavigator även köras på Silvas
och Milas kraftfulla (men tunga och
klumpiga)
orienteringslampsbatterier. Specialkabeln medföljer ej vid köpet av
en Silva Multinavigator, utan den
måste beställas separat. Risken för batteritorsk torde dock vara minimal
med ett fulladdat orienteringslampsbatteri…
Ställ krav på ditt kartprogram
Koordinatsystemet
Till att börja med måste kartprogrammet vara kompatibelt med både dator
och GPS-mottagare. Det är en stor fördel om
kartprogrammet är kompatibelt med många olika märken och modeller av
GPS-mottagare. Kartprogrammet bör helst kunna visa positionen i
RT
90 2,5 gon V (rikets nät).
Höjder
Ifall din GPS-mottagare har en separat
höjdmätare (tryckgivare), bör du kunna välja om
kartprogrammet ska visa GPS-höjden eller tryckhöjden (eller båda), när
den överförda färdspårloggen ska visas. Alla
GPS-mottagare med tryckgivare sparar nämligen båda höjdvärdena i
färdspåret. Vidare bör kartprogrammet kunna visa och skriva ut en separat
höjdprofil från färdspåret.
Editeringsmöjligheter
Det är bra om du på ett smidigt sätt kan editera bort de delar av
färdspåret där
GPS-mottagaren har ”skenat iväg”.
Kan kartprogrammet dessutom beräkna hastigheten mellan varje
färdspårpunkt, så blir det lättare att hitta var i färdspårloggen som
GPS-mottagaren har ”skenat iväg”. Det är ju mindre troligt att du
t.ex. plötsligt cyklade i 169 km/h i obanad terräng...
Det är också bra om du kan klyva ett färdspår i
flera delar, ifall GPS-mottagaren har tappat
satellitmottagningen i några minuter. Idag
klarar inte alla kartprogram detta, men det går åtminstone att göra i
Fugawi.
För varje enskilt (kluvet) färdspår i
kartprogrammet, bör du kunna välja färg, mönster, linjetjocklek etc. Då
kan du lätt särskilja mellan bra och dåliga MTB-stigar på
kartunderlaget.
Vidare bör du kunna välja symboler för varje enskild
brytpunkt. På så sätt kan du även få dina
brytpunkter sorterade. Givetvis ska du kunna släcka och tända valfria
brytpunkter, rutter och färdspår
efter behov.
Kompatibilitetsproblem
Tyvärr kör olika kartprogram med helt egna dataformat på
brytpunkter, rutter,
färdspår och kartunderlag.
Dagens kartprogram har därför svårt att läsa dataformat från andra
kartprogram, vilket gör det svårt att utbyta brytpunkter, rutter och
färdspår mellan olika kartprogram. En viss standardisering av
dataformaten är dock på gång, t.ex.
GPX-formatet.
Bra kartprogram som Fugawi och
Ozi Explorer, kan åtminstone
exportera och importera dina koordinatfiler i textformat, vilket löser de
flesta kompatibilitetsproblem.
Kartornas rutnät
Om kartunderlaget från början är
inskannad från en papperskarta (vilket är
vanligt), är ofta rutnätet (rikets nät,
RT
90 2,5 gon V) borta. Därför ska ett bra kartprogram kunna rita ut
rutnätet i
RT
90 2,5 gon V på det valda kartunderlaget, så att rutnätet syns
tydligt på både skärm och utskrift.
Självfallet ska rutnätet kunna ritas ut i valfri storlek, för att passa
till kartunderlagets orginalskala. För
terrängkartan rekommenderas ett rutnät på 1*1 kilometer.
Tyvärr klarar inte alla kartprogram detta idag, men det går åtminstone
att göra i Fugawi, och
Ozi Explorer. Saknar
kartutskriften ett vettigt rutnät, är den närmast värdelös ihop med en
GPS-mottagare. För då kan du inte se var du
är på kartan!
Utskrift
Givetvis ska kartprogrammet kunna skriva ut delar av kartan och anpassa
den till önskad pappersstorlek - med valfria marginaler och valfri skala!
Givetvis ska du välja om du vill ha liggande eller stående utskrift.
Självfallet ska valfria brytpunkter,
rutter och färdspår komma med på
utskriften.
Självklart ska ditt kartprogram kunna skriva ut ett rutnät i
RT
90 2,5 gon V med valfritt avstånd mellan gridlinjerna (förslagsvis 1
kilometer). Annars blir ju kartutskriften närmast värdelös i fält, då du
inte kan se var du är på kartan.
Det är skrämmande att det fortfarande säljs ”kartprogram” (Silva
Global Map Planner), som saknar alla dessa minst sagt grundläggande
utskriftsfunktioner. (Det enda existensberättigande som
Silvas Global Map Planner har idag, är
att det går att ladda ner nya programversioner till
Silva Multinavigator - anser jag!).
Kartunderlag
För att kunna ha full nytta av både kartprogram
och GPS-mottagare, behöver du ha ett bra
kartunderlag! Kartunderlaget kan i princip fås på tre olika sätt:
skanna in papperskartor, klippa ut bitar från
digitala kartor eller skärmdumpa
internetpublicerade kartor, flygfoton och
satellitfoton.
Koordinatsättning
Oavsett hur du har skapat din digitala kartbild, måste den sedan
koordinatsättas i kartprogrammet. Det innebär
att du markerar minst tre punkter (gärna fler) på den digitala
kartbilden, där du har kända koordinater. Med hjälp av dessa kända
punkter,
transformerar du sedan in den digitala kartbilden till önskat
koordinatsystem i kartprogrammet.
För en lyckad koordinatsättning, bör du markera kända punkter så nära
varje hörn som möjligt på den digitala kartbilden. Om du bara tar kända
punkter nära mitten på den digitala kartbilden, erhålls lätt stora
koordinatfel i ytterkanterna efter
transformationen.
Urklipp från digitala kartor ger som
regel ett mer exakt kartunderlag än inskannade
papperskartor - enligt författarens egen erfarenhet! Detta beror helt
enkelt på att urklippens hörnkoordinater blir exakta, till skillnad från
hörnkoordinaterna från den inskannade kartbilden. Exakta hörnkoordinater
möjliggör en korrekt
transformation.
Skanna in papperskartor
Fördelar
Det billigaste sättet att fixa kartunderlaget är att skanna in en
papperskarta, spara den i ett lämpligt bildformat och sedan
koordinatsätta den i
kartprogrammet. Du skannar helt enkelt in de
papperskartor som du råkar ha liggandes hemma.
Ett tips är att skanna in detaljerade orienteringskartor, då många
stigar är utmärkta på just orienteringskartorna. En trevlig idé är att
skanna in gamla papperskartor. Då kan du leta efter gamla torp och
samtidigt undersöka om de gamla torparvägarna fortfarande går att cykla!
Nackdelar
Inskannade papperskartor har dock några stora nackdelar. Det är svårt
att få ett snyggt kartunderlag med papperskartornas alla kanter och veck.
Dessa kanter och veck försvårar också en bra
koordinatsättning i kartprogrammet. Det är
inte skoj om vägarna genomgående blir förskjutna 100 meter åt något håll,
jag vet!
Vidare är många papperskartor tryckta i storformat (A1 eller större),
men de flesta skanners klarar bara av att skanna in bilder i max A4. Det
finns dock vissa tricks för att gå runt dessa problem, som beskrivs
här!
Tyvärr tenderar papperskartornas rutnät (1*1 kilometer i
RT
90 format på terrängkartan och fastighetskartan) att försvinna vid
inskanningen, vilket avsevärt försvårar en bra
koordinatsättning i
kartprogrammet.
Digitala kartor från lantmäteriet
Dyrt men bra
Ett betydligt dyrare alternativ är att köpa terrängkartan på CD från
lantmäteriet.
Tyvärr tar lantmäteriet
(egentligen Metria) bra betalt för sina CD-skivor (för närvarande 3995
kr/län om du vill ha med höjdkurvorna) och kartmaterialet är i vissa fall
mer än 10 år gammalt när CD-skivorna brändes! Kartor är ju en färskvara,
som alltid är bäst före tillverkningsdatumet!
Vill du garanterat ha det färskaste kartmaterialet, kan du istället
köpa mindre kartbitar separat från
lantmäteriet - till sanslösa priser! En livlig debatt om
lantmäteriets prisbild och
utbud finns både
här och
där!
Kartex och rik-format
Lantmäteriets digitala kartor
levereras huvudsakligen i *.rik-formatet, som
lantmäteriets
kartprogram (Kartex)
givetvis kan läsa. Fugawi version
3.0 och senare (svensk version) kan
också läsa *.rik-filer, liksom Ozi
Explorer version 3.95 och senare (svensk
version). Om ditt kartprogram läser *.rik-filer
(Fugawi och
Ozi Explorer), så får du det
mest exakta kartunderlaget.
Kartprogrammet
Kartex säljs inte separat, utan det medföljer alla kompletta
CD-kartor från lantmäteriet.
Därför är Kartex gratis, du betalar ju bara för själva kartunderlaget…
Då du uppenbarligen måste vara rik för att ha med
lantmäteriet att göra, är det
ju synnerligen pedagogiskt att deras digitala kartor levereras i *.rik-formatet…
Kartex och urklipp
I
Kartex 3.X kan du göra urklipp på max 10 MB/utklipp (motsvarar ca
15*15 kilometer/urklipp från terrängkartan, skala 1:50 000) och spara i
ett annat filformat. Sedan kan du importera och
koordinatsätta de urklippta kartbitarna
i ditt eget kartprogram. Om kartprogrammet kan
importera DRG-kartor kan du kryssa i Arc/Info. Du får då en datafil med
koordinatinformationen och slipper den delen av jobbet.
Resultatet brukar bli ett mer exakt kartunderlag än om du först
skannar in en papperskarta. Detta beror på att
urklippen kan göras exakta, vilket underlättar
koordinatsättningen. Vill du ha stora
sammanhängande kartor, kräver det dock lite pyssel.
I
Kartex 4.X och Kartex 5.X kan du enligt uppgift klippa ut en valfri
storlek på kartan, men endast kunna spara urklippet i kartformatet *.rik.
Kartex och GPS-mottagare
Kartex 3.05 är dessutom kompatibel med några få GPS-modeller från
Garmin och
Magellan. Senare
Kartex-versioner är kompatibel med några fler
GPS-mottagare, som t.ex. Silva
Multinavigator. Både Kartex 4 och Kartex 5 har fått mycket ris men också
en del ros av dem som hunnit pröva på de sistnämnda versionerna.
Kartex och rutnätet
Lantmäteriets CD-kartor är
inskannade från deras papperskartor och saknar därför ett synligt RT 90
rutnät. Från och med version 4.0 kan
Kartex rita ut och skriva ut ett rutnät i
RT
90 2,5 gon V - med valfritt gridavstånd!
Digitala kartor från internet
På senare tid har vissa kartor, satellitbilder och flygfoton blivit
mycket lättillgängliga på internet. Dessa kan enkelt sparas på hårddisken
som s.k. skärmdumpar (i ett lämpligt bildformat) och sedan
koordinatsättas i de flesta kartprogrammen.
Mer info om metoden finns
här!
© Niklas
Ingvar-Nilsson 2006
Åter till MTB-tipset
Niklas MTB-länkar |
